Begrunda!

idag har jag faktiskt inte gjort något alls.

bara slöat.

fortfarande lite medtagen sen den fruktansvärda förkylningen så därför går det inte i så många knop.

men det blir bättre o bättre iaf. :)


annars finns det inte så mkt att uppdatera om.

hösten kommer med stormsteg, jag skulle vilja ha massor av pengar så att jag aldrig någonsin behöver oroa mig igen, jag skulle vilja ha en alldeles egen liten chihuahua, jag skulle vilja jobba med nåt jag älskar, jag skulle vilja ha en bil som inte krånglar, jag skulle vilja ha familjen lite närmare, jag skulle vilja att alla runt omkring mig alltid får må bra...jag kan fortsätta i hundra år.

men hur går man egentligen tillväga för att kunna få jobba med det man verkligen brinner för och vill göra?

det är inte så lätt..

tänk att vakna varje morgon med ett leende på läpparna och tänka:

"yes!! fy fan va kul, jag ska jobba idag!"

jag lever väl långt ute i det blå men å andra sidan finns det ju faktiskt dom som har det så.

alltså är det ju ingen omöjlighet.


allt har sin tid så jag tror nog att det ordnar sig till slut.

mitt problem är att jag inte har så mkt tålamod.

jag vill att ALLT ska lösa sig NU och det ska blir PRECIS så som jag tänkt i huvudet. att misslyckas är livsfarligt! det går inte! jag ska göra allt perfekt o det ska funka utan problem.

Ja, som ni märker - I´ve got issues!

Så kan man ju inte leva..man måste ju tillåta sig själv att vara mänsklig. Annars bryter man ju ihop till slut.

Men sån är jag..jag förväntar mig inget från min familj, alla som lever runt mig..det är mig själv jag ställer alldeles för höga krav på. När det sen inte går så blir det precis raka motsatsen. Då stannar jag av helt.

Jag måste ju lära mig att hitta nån slags jäkla balans.

Kanske finns nån därute som vet vad jag menar..som fått "ordning" på sig själv.


Nu ska jag göra mig en kopp kaffe, sätta mig på balkongen och begrunda, ta en dusch och sedan göra någon nytta.

Här blir det ju inget gjort.


Jag tänkte avrunda med några bilder på den sötaste av dom alla söta.

Lilla Pumba som jag är dagmatte åt. En riktig sockerbit!





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0